Avslutningskalas

Förra onsdagen, den 26 juni, hade jag min sista dag som praktikant på Europaparlamentets svenska enhet i Luxemburg. Som seden bjöd blev det givetvis avslutningskalas på eftermiddagen. Kajsa och jag hade bokat mötesrummet och bakat kakor under helgen. Lite speciellt skulle det allt vara! På morgonen innan jag kom till jobbet åkte jag och handlade bubbel. (Alla kalas vi har haft på enheten har innefattat bubbel av någon sort, så vi kunde ju inte vara sämre!)

Det blev ett riktigt lyckat kalas. Vi höll ett litet tal och tackade för oss och för allt. Från alla på enheten fick jag en temugg, en vacker kökshandduk med Luxemburg-tryck och ett fint kort som alla hade skrivit på. Så fint! Mats-Peter höll givetvis ett vackert tal för oss. Fattades bara annat.

Kajsa

Kajsa, Jesper, Åsa, Maud pratar

Chipsen gick åt fortare än chokladkakorna

Jonas till vänster, Lisa (en av mina handledare) , Christina och enhetschefen Ann-Christine

Mats-Peter till höger med bubblet i högsta hugg

Efter att vi städat undan efter festligheterna och jag hade packat ihop alla mina tillhörigheter på kontoret gick Kajsa och jag ut för att äta burgare på ett ställe som heter Café Bel Air. Vi får väl skylla på bubblet för det tog oss onödigt lång tid att ta oss dit. Väl framme fanns det bara sittplatser utomhus, men det gick det också. Och burgarna var riktigt goda! 

Sista matbilden!

Det kändes väldigt konstigt att gå från kontoret efter sista arbetsdagen. Och det kändes lika konstigt att komma dit dagen efter igen, bara för att lämna tillbaka några böcker. Förhoppningsvis får jag möjlighet att komma tillbaka till svenska enheten en dag. Det är verkligen en trevlig och gemytlig arbetsplats, och jag har trivts från första dagen. 

Snöplig sorti

Nej, det blev inte Sverige i dag heller. SAS, eller vem det nu är som styr, ville minsann inte att jag skulle åka hem i dag. Mor och far fick i alla fall sina biljetter ombokade och sitter just nu på planet till Amsterdam, varifrån de sen ska flyga vidare till Köpenhamn. Några timmar senare än beräknat, men de kommer i alla fall hem i kväll. Jag själv blev istället ombokad till ett plan i morgon bitti, via München (en hade ju kunnat tänka sig att en natt extra i Luxemburg åtminstone skulle innebära ett direktflyg i morgon, men icke sa Nicke).

Nu sitter jag på ett hotellrum i närheten av flygplatsen, men tro inte att det var enkelt att komma till det. Jag fick en hotellkupong och matkuponger och skickades iväg till ett hotell. Jag gick, drog min tunga väska bakom mig och hade mitt hyfsat tunga handbagage på ryggen (det är ju trots allt en ryggsäck...). När jag kom fram till hotellet sa de att det inte stämde. De hade aldrig hotellkuponger på just det hotellet och ingen hade hört av sig från flygplatsen, vilket tydligen var kutym. Som tur var gav de mig skjuts tillbaka till flygplatsen, så jag slapp göra samma tunga tur en gång till. Tillbaka på flygplatsen fick jag ändrat mina kuponger och blev skickad till ett nytt hotell i motsatt riktning. Jag skulle ju ha krävt en taxi-kupong, men jag kom inte på det förrän jag kom ut... 

Jag kom i alla fall fram till hotellet, och nu gick det bättre. Men helt klockrent blev det inte. Jag måste vara på flygplatsen vid halv sex i morgon bitti, och frukosten börjar att serveras först klockan 6.00. Tack så mycket för den frukost-kupongen! Suck. Så nu måste jag till flygplatsen och tjafsa i morgon bitti igen! (Och jag som redan hunnit börja se fram emot en hotellfrukost, även om det skulle bli i ottan)

Tänk om de bara hade meddelat mig lite tidigare att flyget var inställt, då hade jag kunnat stanna i huset/rummet en natt till, utan problem. Och de hade sparat de där hotellpengarna som de slösar till mig (och allt jobb runt omkring). 

Eftersom jag hade hyfsat mycket som skulle med tillbaka till Sverige packade mamma, pappa och jag lite hipp som happ i de tre resväskorna som vi hade med oss. Det hela resulterade i att min tandborste ligger i pappas resväska, medan jag har hans necessär. Så rätt men ändå så fel. Får väl gurgla tandkräm i kväll och i morgon bitti helt enkelt. 

Finbesök

Förra helgen hade jag besök av storasyster och svåger. Jag hade tagit ledigt torsdagen och fredagen, så vi hade gott om tid att se staden, landet och allt där emellan. Vi utforskade Luxemburg city, åt på italiensk restaurang, vandrade över 3 mil från Ettelbrück till Vianden (åh, vilken lång rutt det blev!), åkte stolslift, åt crêpes, stressade hem och iväg igen för att hinna till den indiska restaurangen på kvällen (för att fira Christophers födelsedag), var i en vinkällare och fick en guidad tur, tittade på vinodlingar, åt på finaste vegetariska restaurangen Mesa Verde, var på Villa Vauban och tittade på konst, åt brie rustique-baguetter, gick på Luxemburgs konstmuseum, åt chokladkaka på Chocolate House, slappade i solen... Och sen var det minsann dags för Sara & Christopher att åka hem. 

Men vilka dagar vi hade!

Sara och en katt som vi stiftade bekantskap med i Ettelbrück

Gullemix (och ja, det var jag som såg det först, även om Sara var först med att publicera bilden på FB)

Sara och Christopher får i sig lite välbehövlig energi på vägen till Vianden

Äntligen framme i Vianden efter över 30 kilometer vandring. Lite stretching satt fint.

Crêpes i Vianden

Christopher (födelsedagsgrisen) äter crêpes och jordgubbar

Jag och Sara på väg uppåt med liften i Vianden

Christopher i liften

Vianden

Christopher vinkar glatt

 

Christopher och Sara i Wasserbillig

Bernard Massard i Grevenmacher. De tillverkar mousserande vin och vi fick en rundtur...

...och ett smakprov.

Grevenmacher

Vindruvor

Vinodlingar

Vinodlingar

Jag, Sara och Christopher

Villa Vauban

Baguetter på torget

Christopher och Sara

Sara och Christopher

Helgen avslutades med en chokladkaka

Nationaldagen

Hela helgen har det varit nationaldagsfirande här i Luxemburg. Den stora dagen var i söndags, den 23 juni, som är storhertigens "officiella födelsedag". Det är med andra ord inte monsieur Henris födelsedag, och har aldrig varit någon av de andra storhertigarnas födelsedag heller, men av någon anledning fastställdes alltså denna dag till både födelsedag och nationaldag. Jag kan ju förstå logiken, praktiskt att fira båda dessa stora dagar i slutet av juni. Då kan en anta (eller hoppas) att vädret är så där ljuvligt somrigt som det bara kan vara i juni runt midsommar. 

Ja, som säkert förstås av min lite sarkastiska ton bjöd helgen inte på något sommarväder. Det var regnigt, grått, blåsigt och kallt (eller vid närmare eftertanke - typiskt midsommarväder?). 

I fredags var Kajsa och jag inne i stan på kvällen. Vi såg en konsert med Philharmonie-orkestern. De spelade rocklåtar tillsammans med andra (för mig okända) artister. Det var riktigt bra! Snyggt med alla stråkar som ackompanjerade gitarrsolon och trumvirvlar.  

Utomhuskonsert med Philharmonie-orkestern

När konserten var slut knallade vi till Konrad för en drink eller två. Det blev några mojitos och jag imponerade på den argentinske bartendern med min spanska. Kakorna såg förföriskt goda ut, men vi höll oss i skinnet. Drinkarna var tillräckligt goda.

Interiör på Konrad

Lördag kväll var den stora festkvällen som bjöd på parad och bombastiska fyrverkerier. Kajsa och jag förundrade oss framför allt över två saker: hur mycket folk det finns i Luxemburg (som en aldrig ser annars) och hur stor procentandel av dessa som faktiskt är scouter. 

Det var skönt när paraden gick förbi med sina facklor och värmde upp lite grann. Annars var den väl inte direkt något särdeles imponerande. Det var däremot fyrverkerierna! Åh! Jag kan inte låta bli att tänka på hur många hundratusentals kronor de har spenderat på det färgglada krutet. Men, vackert var det sannerligen! De finaste fyrverkerierna jag någonsin har sett. Tydligen var det specialkomponerad musik som spelades till, men det hörde vi knappt något av. Bara något litet klinkande nådde våra öron då och då.

Var kom alla människor ifrån?