Glad påsk!

Påsk-korsords-tävling på jobbet och gissa vem som kammade hem tredjepriset? Jo, just det! 

Då blev det ett påskägg denna påsk också, det hade jag knappt kunnat tro när jag vaknade i morse och satte på mig min skära tröja. 

Ida hade sin sista dag på jobbet i dag, så eftermiddagen bjöd på lite avskedsfest. Hon bjöd på bubbel och choklad. Det var ganska få som var på plats på grund av påskledighet, men det var en trevlig tillställning. Kajsa och jag hade köpt en liten presentask med belgiska praliner, och från hela avdelningen fick Ida en bok om Luxemburg. Och så fick hon några kottar från Kirchberg. Vet inte riktigt vad de symboliserade eller vad hon ska göra med dessa, men de luktar kanske gott?

Tråkigt att Ida slutar och försvinner bort från landet, men hon kommer nog att få det bra hemma i Stockholm. Och vi får väl klara oss ändå.

I morgon far Kajsa och jag till Maastricht för lite semester. Två nätter på hotell och tre dagar turistande. Jag hoppas att Nederländerna bjuder till och anstränger sig lite när hen får finbesök.

Helgen

I går blev det ett besök på Unesco-listade kasematten i gamla stan i Luxemburg. En överskattad sevärdhet om jag får säga min mening. Det var bara några gångar, några utsiktsgluggar och ja, inte så mycket mer än det. Det finns kanske andra som tycker att det här är något man inte får lov att missa, men för egen del skulle jag inte rekommendera någon att lägga tid på det. Luxemburg har faktiskt roligare saker att bjuda på. Och den fina utsikten som man fick från gluggarna kan man få från andra ställen utanför kasematten.

Efter det icke speciellt upplyftande turistandet begav vi oss upp till stan. Det var en gruvligt kall dag och att gå runt i affärer och titta på snygga saker samtidigt som man värmer upp sig är knappast en överskattad aktivitet. Frusna lemmar tackar hjärtligt. 

Till lunch blev det falafel. Ett väldigt ocharmigt falafelhak, men falafeln kan jag inte klaga på.

På kvällen träffades Kajsa och jag igen för att gå till Namaste, en napalesisk/indisk restaurang. Det var grymt gott. Restaurangen som sådan var verkligen inget speciellt, men personalen var väldigt trevligt och maten var hur god som helst. Hittills tror jag nog att det är den bästa indiska restaurangen här i stan. Naanbrödet var nog det största och godaste jag ätit i hela mitt liv. 

Diverse gott

Kajsa och köttberget

När vi mätta och glada tågade ut från restaurangen snöade det. De största snöflingor jag någonsin sett trillade från himlen, och det var ju precis vad man längtat efter. Vem behöver vår när en kan ha snö och vinter?

Snön fortsatte uppenbarligen att falla under natten för när jag gick upp i morse var det alldeles vitt ute. 

 

Trier II

Folie i håret

Fluff-Kajsa

I lördags åkte Kajsa och jag till Trier bara för att klippa oss. Jag lyxade även till det med lite blonda slingor. Klippning och färgning för 26 euro, men då fick jag också föna håret själv...

Påskfirande på franskan

Irakiska Vafa bjöd på söta bakverk i dag som avslutning på franskan. Baklava och några små rullar med något vitt inuti som jag tyvärr inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Gott var det dock, både baklavan och de små rullarna. Dessutom var det ju en hemskt trevlig gest. 

Nu är det i alla fall påsklov från franskan i två veckor och ska bli lite skönt faktiskt. Det är roligt, men det blir ganska mycket att ha lektioner tre kvällar i veckan direkt efter jobbet. Med det är ett skönt gäng får jag säga. Bra lärare också. Det enda jag väl har att invända mot är att det går lite väl långsamt emellanåt, men i dag var det en riktigt bra lektion i okej tempo. Och så klart, en trevlig avslutning med fika och lite allmänt prat (mest på franska faktiskt).

Salomon (Israel), Melissa (Australien), Vafa (Irak), läraren Stephanie (Frankrike) och Piotr (Polen).

Underbart god baklava

Rodrigo (Bolivia), Vafa och Salomon.

Jairo (Dominikanska republiken), Rodrigo, Adriana (Brasilien) och Salomon.

Jag fick med mig två bitar baklava hem, så i morgon blir det finfin fredagsfika på kontoret med Kajsa.

Vacker morgon

INL

Jag har nog glömt att berätta att jag har börjat ta seriösa lektioner i franska. Det är på Institut National des Langues som ligger inrymt i en ståtlig byggnad på andra sidan bron Pont Grande-Duchesse Charlotte. Det är en nybörjarkurs och i dag gick det verkligen upp för mig att jag antagligen borde ha gått i en lite mer avancerad grupp. Vi går lite väl långsamt fram. Jag ska försöka att ändra grupp, men utifrån tidigare erfarenheter är lärosätet inte det smidigaste, så vi får väl se hur det går. Dock en bra lärare och en trevlig klass. På 20 elever går det nästan 15 nationaliteter. Ovanligt att ha klasskamrater från Albanien, Australien, Bolivia, Brasilien, Dominikanska republiken, Irak, Israel, Italien, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Tyskland...

Jag har tre lektionstillfällen per vecka och varje lektion är en timme och fyrtio minuter. Det känns väldigt bra och jag är mycket nöjd över mitt beslut att lära mig franska.

Institut National des Langues

Det snöade halva dagen i dag, men när det väl slutade var det en väldigt vacker och solig dag. Mer sådant tack!

Utsikt från kontoret

Utsikt från Pont Grande-Duchesse Charlotte

Arbetsuppgifter

Om ni inte har en aning om vad det är jag pysslar med kan ni gå in på Europaparlamentets sida och läsa en skriftlig fråga som jag har översatt. Det är vår allra käraste Anna Maria Corazza Bildt som har ställt den, och för en gångs skull (?) var det ju en väldigt viktig och vettig poäng hon hade.

http://www.europarl.europa.eu/sidesSearch/search.do?type=QP&language=SV&term=7&author=96674

Och så fick jag översätta det här, som faktiskt handlar om oss när vi var i Bryssel på parlamentet. Se där! Jag är dock inte inräknad i de 16 praktikanterna, jag var på ett annat utskottsmöte.

Domstolen

I går (läs: onsdag 6 mars) förgylldes förmiddagen av ett besök på domstolen. Det började med att Kajsa och jag kom försent, men sen gick allting bättre. Vi skulle få sitta med på en utfrågning i den vackra guldiga rättegångssalen. Det var ett fall som rörde Shell Nederländerna och ett belgiskt företag som skulle köpa diesel från Shell. 

I korta drag var historien som följer: Shell hade lastat sitt fartyg med diesel i Rotterdam för att frakta den till Belgien. När de hade pumpat dieseln hade tankarna dock inte varit helt tömda sedan förra leveransen och de två substanserna blandades. När frakten så kom fram till Belgien ville det belgiska företaget inte ha det som Shell hade att erbjuda eftersom det inte var diesel och alltså något som det belgiska företaget inte skulle kunna sälja som diesel. De två bolagen kom överens om att Shell skulle köpa tillbaka ”dieseln” och därmed även frakta tillbaka den till Nederländerna.

Här menar då det nederländska rättsväsendet att Shell har fraktat avfall och inte diesel, vilket i så fall skulle innebära att bolaget skulle ha efterföljt andra regler, lagar och direktiv som rör just avfall och inte diesel. Funktionen hos domstolen i Luxemburg var alltså att fastställa huruvida det som fraktats skulle klassas som ”avfall” eller ”diesel”. Domstolen har ingen dömande funktion utan ska bara komma med ett utlåtande till det nederländska rättsväsendet som därefter fortsätter med processen på nationell nivå. 

Det fanns fem domare i salen samt en juridisk representant för vardera Nederländerna, Shell och kommissionen. De lade fram sina argument och efter det hade domarna möjlighet att ställa frågor till de respektive parterna. De tre representanterna hade sen möjlighet att framföra sina slutpläderingar. 

Det var hemskt intressant att se hur det går till i domstolen. Och så fick vi lyssna på två riktigt duktiga tolkar som tolkade från nederländska till engelska. Det var även en ren fröjd att lyssna på hon som företrädde Nederländerna. Hemskt skärpt jurist och hon hade verkligen en tydlig linje när hon pratade (till skillnad från männen som representerade Shell respektive kommissionen - de imponerade inte!).

Någon dom fick vi inte reda på. Men det var kanske av underordnat intresse ändå.

Pastalass

Och den obligatoriska bilden på Kajsa och lunchen

Beaufort

Det har varit dåligt med uppdateringar den senaste tiden. Jag får väl skylla på lättja helt enkelt.

I lördags träffades Kajsa och jag tidigt på förmiddagen för att åka ut till Beaufort. Dessvärre hade den bussansvarige (läs: jag) läst fel så det gick ingen buss förrän en timme senare. Vi var dock inte sämre än att vi kunde sätta oss på att fik och avnjuta en förmiddagsfika. Lite te och croissant/brownie gjorde gott! 

Beaufort är, som alla andra ställen i Luxemburg, en mindre ort med ett gammalt slott. Det går många fina vandringsleder runt samhället och vi hade hittat en lämplig runda på 10 km. Den hade benämningen svår men jag vet inte riktigt vad det baserades på. Nog för att det var lite uppförsbackar, men inget som krävde dubbskor och säkerhetslina.

Det var en väldigt vacker bokskog med klippblock och en bäck. Solen sken och det var säkert 15 grader varmt. Vem hade kunnat tro att Luxemburg skulle behandla oss så väl? Både Kajsa och jag hade för mycket kläder på och med oss, svårt att glömma de kalla veckor som vi har bakom oss.

Vi vandrade nog i tre timmar och vi hann behandla både det ena och det andra samtalsämnet. Till en början var det alldeles folktomt, men framåt eftermiddagen började vi se fler och fler människor...

När vi kommit tillbaka till slottet som varit vår utgångspunkt tog vi oss upp till byn och åt lunch. Halvsvettiga och i mindre rena kläder satte vi oss på ett ställe med tygservetter och vita dukar på borden. Varsitt lass pasta senare var vi nöjda och glada i hågen. Som nya människor. Och i busskuren stod solen på och det kändes som att sitta i ett växthus. Underbart!

Skogsmulle-Kajsa

Metz

I lördags åkte Kajsa, Sonja och jag till den franska staden Metz. Det var trevligt och tillräckligt ambitiöst för en lördag. Det var så klart (och som vanligt!) ganska kallt, men på eftermiddag träffade vi en kär gammal vän som vi nästan trodde hade lämnat området - solen! Den värmde skönt och förgyllde besöket. 

Vi såg och var inne i den stora katedralen som väl är den främsta sevärdheten i Metz. Grymt imponerande byggnad, enorm rymd och gigantiska fönster. Katedralen har tydligen världens största yta färgade fönsterglas (6 496 kvadratmeter) och en av de högsta långskeppen.

Vi gjorde egentligen inte speciellt mycket mer än att strosa runt. Då och då smet vi in i butiker för att (om inte bara) för att värma upp oss lite grann. Lunch blev det givetvis (inga bilder denna gång!) och sen avslutades eftermiddagen med en nutella-crêpe. Inte dumt alls! Att upplevelsen fördunklades något av den extremt otrevliga servitrisen ska jag kanske inte hänga upp mig på?

Cathédrale Saint Étienne de Metz

Detalj på katedralen

Kajsa och Sonja