Domstolen

I går (läs: onsdag 6 mars) förgylldes förmiddagen av ett besök på domstolen. Det började med att Kajsa och jag kom försent, men sen gick allting bättre. Vi skulle få sitta med på en utfrågning i den vackra guldiga rättegångssalen. Det var ett fall som rörde Shell Nederländerna och ett belgiskt företag som skulle köpa diesel från Shell. 

I korta drag var historien som följer: Shell hade lastat sitt fartyg med diesel i Rotterdam för att frakta den till Belgien. När de hade pumpat dieseln hade tankarna dock inte varit helt tömda sedan förra leveransen och de två substanserna blandades. När frakten så kom fram till Belgien ville det belgiska företaget inte ha det som Shell hade att erbjuda eftersom det inte var diesel och alltså något som det belgiska företaget inte skulle kunna sälja som diesel. De två bolagen kom överens om att Shell skulle köpa tillbaka ”dieseln” och därmed även frakta tillbaka den till Nederländerna.

Här menar då det nederländska rättsväsendet att Shell har fraktat avfall och inte diesel, vilket i så fall skulle innebära att bolaget skulle ha efterföljt andra regler, lagar och direktiv som rör just avfall och inte diesel. Funktionen hos domstolen i Luxemburg var alltså att fastställa huruvida det som fraktats skulle klassas som ”avfall” eller ”diesel”. Domstolen har ingen dömande funktion utan ska bara komma med ett utlåtande till det nederländska rättsväsendet som därefter fortsätter med processen på nationell nivå. 

Det fanns fem domare i salen samt en juridisk representant för vardera Nederländerna, Shell och kommissionen. De lade fram sina argument och efter det hade domarna möjlighet att ställa frågor till de respektive parterna. De tre representanterna hade sen möjlighet att framföra sina slutpläderingar. 

Det var hemskt intressant att se hur det går till i domstolen. Och så fick vi lyssna på två riktigt duktiga tolkar som tolkade från nederländska till engelska. Det var även en ren fröjd att lyssna på hon som företrädde Nederländerna. Hemskt skärpt jurist och hon hade verkligen en tydlig linje när hon pratade (till skillnad från männen som representerade Shell respektive kommissionen - de imponerade inte!).

Någon dom fick vi inte reda på. Men det var kanske av underordnat intresse ändå.