Echternach till Bredorf

Söndagen spenderades precis som en söndag bör spenderas. Sonja och jag tog bussen till Echternach för att ägna oss åt lite vandring. Turen gick längs spår E1 och skulle ta oss (enligt min karta över vandringsleden) de drygt 11 kilometerna till byn Bredorf. När vi sen började att vandra och såg de fina skyltarna insåg vi att det inte alls kunde vara elva kilometer mellan de två orterna (om det står Bredorf 6 km i ena riktningen och Echternach 2,1 km i andra riktningen är det svårt att få det till 11 kilometer hur man än vrider och vänder på det). 

Första sträckan inleddes med en dödszon, en säkerhetsrisk vi inte riktigt hade räknat med. Dock chansade vi på att turen skulle vara på vår sida, och att liemannen skulle vara upptagen med annat än att vaka över oss.

Sonja funderar över dödsrisken...

Det var lite knivigt att ta sig igenom området, för det låg en hel del fällda träd över stigen, men det hördes åtminstone inte en enda motorsåg i närheten. Allt gick vägen och vi funderade intensivt över vilka alternativ vi hade haft. Vart skulle vi ha ta vägen för att undvika dödszonen?

Efter en stund kom solen och gjorde vår söndag ännu bättre. Efter drygt halva vägen stannade vi, satte oss ner på en solig fläck och åt muffins och äpple.

I Bredorf hittade vi en halvskum restaurang/pub där vi åt varsin omelett med pommes frites och sallad. Det var faktiskt inte allt speciellt dumt. Och härligt att få lite ny energi och kunna sitta i den varma solen och bara njuta av lunchen. 

Vi hade planerat att bara gå till Bredorf och ta bussen hem därifrån, men vi hade ingen lust att åka hem när lunchen var avklarad så vi knallade tillbaka till Echternach igen. Rutten var ju trots allt inte alls så lång som vi hade trott. Plus att det ju gav oss möjligheten att gå igenom dödszonen igen. Att trotsa döden två gånger på samma dag är ju nästan som ett mirakel.

Och dessutom råkade vi gå på herrtoaletten på restaurangen, både Sonja och jag. Hoppsan! (Dödslängtan på alla nivåer, eller?) Jag gick in på den där skumma restaurangen och mina ögon såg typ ingenting (på grund av all sol). Det var fullt av saker överallt och det kändes ganska förvirrande. Det satt en fet gubbe vid ett bord som hänvisade mig längre in i lokalen och till höger. Merci, sa jag, och gick vidare till nästa utrymme. Ett ännu mörkare rum och på en dörr stod det angivet att det var toaletten, så då tänkte jag att det var dit jag skulle. Såg ingen annan dörr som skulle kunna passa. Lite konfunderad blev jag dock när jag såg två urinoarer, men tänkte att det kanske var så det fungerade där. Där någonstans i Luxemburg alldeles i närheten av Tyskland... Det uppdagades dock att vi hade navigerat fel när Sonja faktiskt hittade tjejtoan när hon gick dit andra gången. Nästa gång ska jag nog titta runt en gång till om jag ser urinoarer inne på damernas.

Sonja

Där ser man Tyskland alldeles där borta...

Echternach