Lite beröm

En dag fick jag lite extra beröm på jobbet. Sånt ska man inte missunna sig.

Militärmuseet i Diekirch

I dag har Kajsa och jag varit i Diekirch på militärmuseet. Jag låter bilderna tala sitt tydliga språk i dag. Nämnas bör väl att jag är glad över att ha sluppit krig och ha sluppit att vara i det militära. Jag frös som en liten hund bara att se militärerna i det snötäckta landskapet...

Museet var riktigt bra och audioguiden var mycket givande. En snygg, ambitiös och välgjord utställning. Rekommenderas om ni har vägarna förbi Diekirch.

Utöver museet bjöd Diekirch på god lunch och snygg gatukonst.

Europaparlamentet i Bryssel

Klockan 04.50 ringde väckarklockan i tisdags och jag hade inte så mycket val annat än att gå upp på denna allt annat än mänskliga tid. Tåget gick från stationen tjugo över sju och tyvärr hade jag inte speciellt många bussalternativ vid denna okristliga tid på dygnet. 

Till en början var tåget fullt av 16-åringar och vi fasade lite att det skulle vara så hela vägen till Bryssel. Lyckligtvis hoppade de av efter knappt en halvtimme, så inget att gnälla på där. Sen var det tyst och lugnt hela vägen till den belgiska huvudstaden.

Väl framme började vi med att få en snabb och totalt meningslös genomgång av vilka byggnader som var vilka och på vilka platser vi (helst) skulle befinna oss på vid utsatta tidpunkter senare under dagen. Efter den lilla rundturen gick vi till Parlamentarium, Europaparlamentets besökscentrum. Det var informativt om än lite rörigt uppbyggt. Precis som sig bör hade de smugit in lite härlig, positiv EU-propaganda här och var. Men det var oavsett mycket matnyttig information om unionen som man fick ta del av tillsammans med den lilla ljud-guiden man hade i handen. 

Europaparlamentet i Bryssel i miniatyr på Parlamentarium

Efter den stökiga lunchen lyssnade vi på en presentation för att därefter gå vidare till ett utskottsmöte. Min del av gruppen fick sitta med på mötet som utskottet för utrikesfrågor hade. Det inleddes med en 45 minuter lång omröstning och sen tog de trötta ledamöterna 5 minuters paus (som givetvis varade i 15 minuter). Sen kom talmannen för Montenegros parlament, Ranko Krivokapić, dit och pratade om deras anslutningsprocess till EU. Det var mycket ”klappa varandra på axlarna”. Krivokapić berättade hur många positiva framsteg de hade gjort, hur glad han var över att få vara på plats på parlamentet, hur tacksam han var över att Montenegro skulle kunna få möjlighet att gå med i unionen... Och sen talade en del ledamöter om hur glada de var över att Krivokapić var på plats, hur mycket även de hade gjort för att underlätta Montenegros inträde i unionen. Med andra ord var det mycket ”män som lovordar andra män”. Föga intressant. Jag hade hoppats att det skulle vara en lite mer givande diskussion, kanske fler frågor från parlamentsledamöterna till Ranko Krivokapić och lite mer kritiska synsätt från båda sidorna. 

Utskottet för utrikesfrågor

Europaparlamentet i Bryssel

Av Bryssel hann vi inte se speciellt mycket, vi gick en liten promenad men det var allt vi hann med. Ja, förutom gottegrisarna som lyxade till det med våfflor.

Minna, Sonja och Kajsa köper belgiska våfflor

Tåget tillbaka till Luxemburg vara alldeles proppfullt när vi kom på och jag trodde att vi skulle bli tvungna att stå upp i tre timmar. Så blev det tack och lov inte, utan de flesta gick av efter en liten stund. Kajsa och jag fick sittplatser i en liten kupé där det satt ytterligare 5 personer. De turades om att blänga argt på oss. Jag vet verkligen inte vad vi gjorde för fel. Mig veterligen såg vi representativa ut, vi pratade inte speciellt högt, vi var inte berusade, vi lekte inte med våra mobiltelefoner. Vi tillämpade helt enkelt vanligt tåg-hyfs. Det verkade dock inte gå hem hos belgarna att vi satt där. De olika uttrycken glosoppa, blängsylt, tittsås, blängsylta och gloplättar kändes mycket aktuella.

Jag hade önskat att vi hade haft lite mer tid och att vi hade haft lite mer tur med utskottsmötet. Det var dock roligt att få se parlamentet och få ytterligare lite mer inblick i hur hela EU-maskineriet (inte) fungerar.

Solig måndag

Solen skiner som aldrig förr i dag. Fåglarna kvittrar, luften är mild och jag ligger hemma och är sjuk. Är förkyld och hostar, men är mest hemma för att inte riskera att jag är sjukare i morgon när alla vi praktikanter ska till Bryssel på studieresa. 

Hittills i dag har jag mest legat i sängen och tittat på obildande tv-program. En promenad blev det dock i förmiddags och det var riktigt skönt. Då såg jag den här söta lilla boden i ett skogsparti.

Och visst är himlen fantastiskt? Det hade jag knappt kunnat tro för en vecka sedan, att det skulle bli vår i Luxemburg också.

Söndag med Sanna

Den sköna söndagen inleddes med frukost på sängen och Melodifestivalen. En toppenstart!

Dagen spenderades i Luxemburg city där Sanna och jag strosade omkring och tittade på det gamla kvarteret Grund. Det var förvånansvärt trevligt väder och det tackade vi ödmjukast för. (Den stora gula sol som vi sett på väderleksrapporten någon dag tidigare var inte direkt närvarande, men det var i alla fall en blek sol där någonstans bakom molnen).

När vi kom in till stan lämnade vi av Sannas bagage på stationen och begav oss uppåt till stans höga stadsdelar. Där blev det först lite panini med mozzarella på Brioche Dorée innan vi tågade vidare neråt till de lägre gamla stadsdelarna. Det var en riktigt vacker promenad. Slingriga smågator, geggiga stigar, djupa dalar och porlande vatten. Tur att jag hade putsat och behandlat mina skor med både skokräm och impregneringsmedel innan vi gick hemifrån. Kul att komma hem med geggiga skor... 

Helgen och eftermiddagen avslutades med fika på Chocolate House, mitt emot storhertigens palats. Det var riktigt gott! Och det var ett mysigt ställe att sitta på med välvt tak och trämöbler. Och vackra tavlor med ko-motiv.

Sanna

Sanna

Sex arga lejon

Sanna

 

Kaka på Chocolate House

Katedralen i Echternach

Tyvärr syns det inte på någon av mina bilder, men katedralen är speciell då den har både kvadratiska och runda pelare längs altargången...

Echternach

Lillasyster Sanna har varit på besök under helgen och det var så trevligt så. Tyvärr var vi båda sjuka, men vi fick gjort en hel del ändå.

I lördags åkte vi till Luxemburgs äldsta lilla stad Echternach. Orten ligger precis vid tyska gränsen och cirka 50 minuter nordost om Luxemburg city. Det var en ganska ointressant plats, i synnerhet en småkylig dag i februari. Vi fick dock sett den stora katedralen och varit inne i den. De närliggande museerna om klostret och kyrkan hade inte öppet, men vi strosade omkring och tittade på det som fanns att se. Imponerande byggnader.

Det bästa med besöket var dock den osedvanligt goda och enkla lunchen vi åt. Spaghetti med tomatsås och crêpes med choklad till efterrätt. Underbart gott! Vi stod oss bra hela eftermiddagen. 

Sanna

Place du Marché

Place du Marché

Denzelt - en gammal domstolsbyggnad

Katedralen

Jag och Sanna

Sanna

På kvällen var vi på restaurangen New Dehli och käkade indiskt tillsammans med Kajsa. Det krävdes en lite dunkel promenad för att ta sig dit, men det var det absolut värt. Sen hittade vi vilken buss som tog oss tillbaka till stan, så den nyttjade vi på tillbakavägen. Därefter satte vi oss på Bananas och drack drinkar. En mycket fin avslutning på lördagen.