Strasbourg del 2

Onsdagen började med frukost på vandrarhemmet och den var, tack och lov, betydligt bättre än middagen kvällen innan. 

Dagens första presentation på Europaparlamentet var av och med en man från Tjeckien. Enligt vårt program skulle han berätta om parlamentets arbete och dess roll, men jag vet inte riktigt vad som framkom. Han var dock väldigt duktig på att prata och att hålla uppe intresset hos oss åhörare. Och så gjorde han träffande imitationer av österrikare och fransmän som pratar engelska, och det är ju alltid roligt. 

Presentation nummer två hölls av den portugisiske parlamentsledamoten Rui Tavares. Personligen tyckte jag att detta var den sämsta presentationen under hela besöket i Strasbourg. Han var uppenbarligen politiker för han kunde inte ge raka svar på de frågor som ställdes. Någon undrade hur ofta man var tvungen att delta i mötena i plenarkammaren, och det tycker man ju vore ganska enkelt att kunna svara på, men det fick vi inget svar på. Han behövde ju inte avslöja om han följde dessa regler eller inte... 

Innan lunch fick vi sitta med under omröstningar i plenum. Det var väldigt häftigt! Marita Ulvskog, Alf Svensson och Anna Maria Corazza Bildt var alla på plats. När de röstar om lagförslag går talmannen igenom förslag för förslag, artikel för artikel. För varje omröstning nämns vilket förslag och vilken artikel det gäller och sen följer "Ja-röster?", "Nej-röster?" "Nedlagda röster?", och så slänger ledamöterna upp sina armar i luften. Det finns elektronisk omröstning också, men den verkade mest användas när det inte var uppenbart om förslaget hade blivit antaget eller förkastat. Folk buade gärna när de tyckte att talmannen godkänt ett förslag som de tyckte hade fått flest nej-röster, och då blev det alltså elektronisk omröstning för att kontrollera resultatet. Varför de inte bara körde elektronisk omröstning rakt igenom kan man ju undra. Å andra sidan såg det betydligt roligare ut när hundratals ledamöter av Europaparlamentet satt och slängde armarna upp och ner.

Marita Ulvskog sitter på rad nummer fyra som person nummer sju allra längst från vänster, svart tröja och armen i luften

Som en liten bonus till omröstningarna fick vi även äran att se och lyssna på Tunisiens president Moncef Marzouki. Han höll ett fint tal, mycket med anknytning till mordet på Chokri Belaid (en av ledarna för den tunisiska oppositionen) som hade inträffat under förmiddagen. Marzouki fick stående ovationer efter sitt tal och det var faktiskt ett bra tal som tog upp många relevanta aspekter. 

Tunisiens president håller tal

Lunchen i matsalen var alldeles fantastisk! Underbar salladsbuffé, friterad camembert, klyftpotatis och grönsallad... Energin var med andra ord på topp när vi skulle lyssna på en representant för Europeiska ombudsmannen. Han förklarade vad ombudsmannen har för roll och vilka klagomål de kan ta sig an. Alla har rätt att vända sig till ombudsmannen om det är så att man inte har fått något gehör för frågan i sitt eget land. En bra och omfattande presentation! Och som tack för vårt intresse fick vi varsin reklam-tygkasse från ombudsmannen. Gul och blå, som för att hylla att det var Sverige som startade denna företeelse för över 200 år sedan (att det svenska ordet ombudsman är importerat till de flesta språk är väl känt för de flesta antar jag...).

Kajsa

Vi lämnade Europaparlamentet hyfsat tidigt på eftermiddagen och hade tid att utforska Strasbourg lite grann. Tyvärr bjöd dagen inte på något trevligt kontinentalt väder utan bara råkyla och regn. Trots detta var det tydligt att Strasbourg är en stad med mycket potential och där är säkert hur vackert som helst under våren. Förhoppningsvis hinner jag med en liten tur dit när klimatet har blivit lite behagligare.

Den imponerande katedralen

På kvällen spelade Kajsa och jag biljard. Det gick lite sådär, men det var roligt. Och det får väl ändå ses som lite motion (nu när vi inte kunde spela squash på tre dagar). Sen var det minsann crêpes igen. Denna gång var det en tjej som stod och laggade på löpande band. Kajsa och jag tackade inte nej. Det var vi två och en massa 16-åringar som satt och hängde i "baren". Alla andra praktikanter hade försvunnit spårlöst. Det gick dock ingen nöd på oss.