Europaparlamentet i Bryssel

Klockan 04.50 ringde väckarklockan i tisdags och jag hade inte så mycket val annat än att gå upp på denna allt annat än mänskliga tid. Tåget gick från stationen tjugo över sju och tyvärr hade jag inte speciellt många bussalternativ vid denna okristliga tid på dygnet. 

Till en början var tåget fullt av 16-åringar och vi fasade lite att det skulle vara så hela vägen till Bryssel. Lyckligtvis hoppade de av efter knappt en halvtimme, så inget att gnälla på där. Sen var det tyst och lugnt hela vägen till den belgiska huvudstaden.

Väl framme började vi med att få en snabb och totalt meningslös genomgång av vilka byggnader som var vilka och på vilka platser vi (helst) skulle befinna oss på vid utsatta tidpunkter senare under dagen. Efter den lilla rundturen gick vi till Parlamentarium, Europaparlamentets besökscentrum. Det var informativt om än lite rörigt uppbyggt. Precis som sig bör hade de smugit in lite härlig, positiv EU-propaganda här och var. Men det var oavsett mycket matnyttig information om unionen som man fick ta del av tillsammans med den lilla ljud-guiden man hade i handen. 

Europaparlamentet i Bryssel i miniatyr på Parlamentarium

Efter den stökiga lunchen lyssnade vi på en presentation för att därefter gå vidare till ett utskottsmöte. Min del av gruppen fick sitta med på mötet som utskottet för utrikesfrågor hade. Det inleddes med en 45 minuter lång omröstning och sen tog de trötta ledamöterna 5 minuters paus (som givetvis varade i 15 minuter). Sen kom talmannen för Montenegros parlament, Ranko Krivokapić, dit och pratade om deras anslutningsprocess till EU. Det var mycket ”klappa varandra på axlarna”. Krivokapić berättade hur många positiva framsteg de hade gjort, hur glad han var över att få vara på plats på parlamentet, hur tacksam han var över att Montenegro skulle kunna få möjlighet att gå med i unionen... Och sen talade en del ledamöter om hur glada de var över att Krivokapić var på plats, hur mycket även de hade gjort för att underlätta Montenegros inträde i unionen. Med andra ord var det mycket ”män som lovordar andra män”. Föga intressant. Jag hade hoppats att det skulle vara en lite mer givande diskussion, kanske fler frågor från parlamentsledamöterna till Ranko Krivokapić och lite mer kritiska synsätt från båda sidorna. 

Utskottet för utrikesfrågor

Europaparlamentet i Bryssel

Av Bryssel hann vi inte se speciellt mycket, vi gick en liten promenad men det var allt vi hann med. Ja, förutom gottegrisarna som lyxade till det med våfflor.

Minna, Sonja och Kajsa köper belgiska våfflor

Tåget tillbaka till Luxemburg vara alldeles proppfullt när vi kom på och jag trodde att vi skulle bli tvungna att stå upp i tre timmar. Så blev det tack och lov inte, utan de flesta gick av efter en liten stund. Kajsa och jag fick sittplatser i en liten kupé där det satt ytterligare 5 personer. De turades om att blänga argt på oss. Jag vet verkligen inte vad vi gjorde för fel. Mig veterligen såg vi representativa ut, vi pratade inte speciellt högt, vi var inte berusade, vi lekte inte med våra mobiltelefoner. Vi tillämpade helt enkelt vanligt tåg-hyfs. Det verkade dock inte gå hem hos belgarna att vi satt där. De olika uttrycken glosoppa, blängsylt, tittsås, blängsylta och gloplättar kändes mycket aktuella.

Jag hade önskat att vi hade haft lite mer tid och att vi hade haft lite mer tur med utskottsmötet. Det var dock roligt att få se parlamentet och få ytterligare lite mer inblick i hur hela EU-maskineriet (inte) fungerar.