Torn B

Undervisningen i franska äger rum på våning 10 i Torn B. Därifrån har man en ganska imponerande utsikt över Kirchberg.

Jag är ändå lite ledsen över att svenska enheten tvunget ska sitta på våningarna 1 och 2. Varför får malteserna sitta på översta våningen?!

Musée d'Histoire de la Ville de Luxembourg

Var ute och promenerade i förmiddags. Jag hade fem lager på överkroppen plus jackan samt tre lager på benen, och i dag höll jag mig gott och väl varm. Härligt! Det var nog även betydligt mildare väder i dag jämfört med i går. Det blev en trevlig tur. Jag gick precis när alla rusade in i kyrkan klockan 10 och kom tillbaka lagom till att besökarna vällde ut igen...

Under eftermiddagen har jag varit inne i Luxemburg och varit på museum - museet över staden Luxemburgs historia. Där fanns det en permanent utställning som berättade om stadens historia från tidig medeltid och fram till i dag, och så fanns det en tillfällig utställning som handlade om lite mer samtida företeelser. Det var ett fint museum, men jag tyckte att det var lite svårt att få grepp om det hela. Svårt att gå i någon logisk följd som gjorde att man fick allt i kronologisk ordning. Nåja, ett trevligt utflytksmål i alla fall.

Ett luxemburgsprojekt på en textil-/modeutbildning

En sönderfrätt 100 euro-sedel

Luxemburgarna är ena hejare på att vinna i cykellopp

Gamla affischer

Larochette

I går åkte jag med Kajsa, Ida och fyra andra till Larochette, cirka 1 timme med buss nordost om Luxemburg city. Orten har knappt 2 000 invånare, men stoltserar med ett gammalt slott och en kyrka. I ”stadskärnan” fanns även några mindre restauranger, ett fik och några butiker. 

När vi kommit fram till Larochette tågade vi upp till den gamla slottsgrunden och därifrån gick vi en runda. Det fanns ganska många olika vandringsleder att välja mellan, men på grund av den relativa kylan valde vi en rutt som var 6,5 km. Någonstans på vägen lyckades vi att hamna utanför den snitslade banan, så jag vet inte hur långt vi faktiskt gick. Vi var åtminstone ute och gick i cirka 2 timmar, även om vi inte gick speciellt fort. Jag frös som en liten gris periodvis, och då gick i alla fall jag lite fortare... Men det var en trevlig tur, tyst och lugnt och fin natur. När solen dessutom tittade fram blev det spontana jubel från alla. 

Efter att vi promenerat runt och kommit tillbaka till Larochette satte vi oss på ett ställe för lite lunch. För egen del blev det en champinjonsoppa. Den var god, även om portionen var i minsta laget. Med soppa och lite te i kroppen kände jag i alla fall att jag hade kommit upp i hyfsat normal kroppstemperatur igen.

Utsikt uppe från slottet

Kajsa och Ida

Äntligen lite sol på näsorna

Slottsruinerna

Kyrkan i Larochette

Centrum

Den gamla stationsbyggnaden

Slottet

Ida och jag sprang på en svart katt som följde med oss runt i centrum. Söt liten historia. Vi  hittade även ett väv- och textilmuseum (som dock var stängt). Det verkar som om Larochette någon gång i tiden har varit ett litet textilcentrum.

På kvällen var jag ute med Kajsa, Ida och en dansk praktikant som heter Marianne. Vi satt först på en svensk bar som heter Crossfire och sen gick vi vidare till Konrad. Ganska mycket sportbar över det första stället och mycket Ariman-känsla över ställe nummer två (det vill säga ett kafé som är en bar som är ett kafé). Det var oavsett ställen en trevlig kväll, allt beror ju på sällskapet.

Ida, Kajsa och Marianne

Missad buss

Frågan är varför det  måste vara så kallt? Och hur kan alla andra strutta omkring utan vantar, utan halsdukar, utan mössor som om det vore sommar och sol och trettio grader varmt? Och detta mitt i natten!

Vi var på fest i går och jag missade bussen hem, fick stå i en timme och frysa innan den varma bussen kom. Jag tackar innerligt för att den verkligen var varm och att jag kom hem som jag skulle, om än senare än jag hade önskat.

När jag stod där och väntade på bussen tänkte jag att detta inte var något för mig. Det är inte meningen att jag ska bo i ett land där det envisas med att finnas snö och minusgrader, oavsett vilket land detta råkar vara. Jag emigrerar nästa vinter. Går i ide. Tar en tupplur. Flyr kylan.

Ida, jag och Kajsa - tre praktikanter

Det var i alla fall en trevlig tillställning (trots att mitt vin var äckligt och att jag av misstag råkade få i mig ett chips med smak av Heinz tomatketchup... Bara ett litet tips - testa aldrig!) och jag fick tillfälle att bekanta mig lite bättre med både Ida och Kajsa. En halvstörig italienare tyckte dock att vi skulle tänka på att vara sociala med andra också. Framför allt skulle vi inte glömma bort anledningen till att man faktiskt gick på fest - att skaffa sig en fru respektive en man. Vilken tur att vi fick reda på det, nu vet vi bättre till nästa gång!

Kalenderflickorna

Kort dag på jobbet eftersom det är fredag. Alltid lika skönt. Och så är det oftast en lite muntrare stämning ute i korridoren. Tränade lite på gymmet (och valde minsann skåp nummer 66 i dag med, för enkelhetens skull) och sen avnjöts lunch i matsalen som vanligt. Stresshandlade lite på Auchan och lyckades precis hinna med bussen hem. Det var inte utan att jag fick göra några modiga språng över gatan. Satsar man så vinner man (ibland).

På kvällen blev det Kalenderflickorna på den gamla biografen. En trevlig film, en trevlig biograf och med trevligt sällskap. I väntan på bussen tillbaka till Hostert intogs en kopp te för att få upp värmen lite. Välbehövligt.

Inga dofsingar här inte, men det låg en hund på golvet

Skåpproblematik

Var på gymmet, och nu tror jag att folk vet vem jag är... Skåpen som man låser in sina saker i har lås som man själv knappar in en kod på. Jag hittade ett lämpligt skåp och låste in alla mina saker. Därefter tränade jag och i god tid innan jag var tvungen att gå till bussen begav jag mig till skåpen för att plocka ut mina saker. Döm om min förvåning när jag inte lyckades att låsa upp något av skåpen...! Det är ju väldigt praktiskt att ha de där sifferlåsen, men det leder ju givetvis till att alla skåp ser likadana ut. Och det självklara valet innan träningen känns plötsligt inte lika självklart längre. Vilket skåp var det egentligen jag valde? 

Jag testade alla skåpen på övre raden för jag var övertygad om att jag inte hade tagit ett av de nedre. Sen fick jag ringa till vakterna för att de skulle komma och hjälpa mig. Då säger mannen i luren att det är sent och att de kan komma i morgon. Jaha... Jag blev helt ställd, så jag fick ta ett snack till med killen jag hade pratat med på gymmet. Men han sa att jag fick insistera på att de skulle komma. Samtal nummer två gick bättre och efter bara några minuter knallade två vakter in på gymmet (för min skull!). 

De hjälpte mig att öppna alla låsta skåp på övre raden, men det var inga av dessa som innehöll mina saker... Slutligen var det ett av de nedre skåpen. Så kan det gå! Inte att undra på att jag hade talet 66 lite vagt gnagande i huvudet när det faktiskt var mitt skåpnummer. Jag tackade i alla fall för hjälpen och skämtade lite med de runt omkring. Vad skulle jag göra?! Skadan var ju redan skedd.

I hissen upp från gymmet undrade två män om det var någon som hade stulit mina saker. Nej då... Det var bara jag som hade glömt vilket skåp jag hade. De skrattade gott, och jag sa att jag bjöd på det. Så fick vi oss alla ett gott skratt. 

Till lunch blev det brownie till efterrätt. (På en torsdag?!) Riktigt gott!

Tråkigt seminarium

Var tvungen att sitta med på världens tråkigaste seminarium i dag. Tre och en halv timme av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Några snygga foton blev det dock, så jag nöjer mig med att visa dem och inte tråka ut er med detaljer som ni ändå inte är intresserade av.

Ja, alla andra var också lika uttråkade...

Annars var det en trevlig dag på kontoret. Dokumenten bara trillade in och jag kände mig produktiv.

Efter jobbet skulle Kajsa och jag prova på det något skräckinjagande passet Shock it! Vi tänkte att det var bäst att vänta till vecka 2 innan vi testade det, men i dag blev det minsann ingen chock-träning. Passet var utbytt mot Zumba... Ingen effektiv träning alls så vi köttade loss på löpbanden efteråt. 

Snön ligger kvar, förutom där luxemburgarna har gått lös med saltkaret. Det smälter undan så fort då, och så blir det ju så vackra ränder på skorna. Två flugor i en smäll, det vore väl dumt att missa. 

Ett kravallstaket har byggts upp på låtsas strax utanför Torn A där jag jobbar. Detta för att polisen ville testa hur bra de var på att bygga kravallstaket. Empirisk undersökning när den är som bäst!

Snöfall och franska

Så verkar snön ha kommit till Luxemburg för att stanna. Den redan tjocka morgon- och kvällstrafiken blir knappast bättre av snöoväder. Å andra sidan kan jag väl medge att jag har lite mer förståelse för att bussen kommer 15 minuter sent.

På förmiddagen hade vi det första vettiga seminariet vi har haft på hela tiden sedan jag kom hit. Det handlade om Trados, ett översättningsprogram som jag har använt i tre år, och ändå lyckades det kännas informativt och lärorikt. Imponerande! Hoppas att det blir fler sådana framöver.

Jag pratade med en av de litauiska tjejerna angående franskan som vi skulle börja på på kvällen. Jag sa att jag inte hade läst franska på typ 15 år, och då undrade hon hur gammal jag var. Jag sa som det var och då sa hon att hon skulle ha gissat på att jag var 21 (och hepp! så blev jag yngre än Kajsa). Hon undrade då om jag hade legat nedkyld eller något sådant. Jag sa att det var precis så det var, och det var därför jag inte hade kunnat plugga franska på så länge...

Franskan började som sagt i dag, och det första intrycket är tyvärr att det verkar lite långsamt. Jag är verkligen ingen stjärna på franska, men hade hoppats att det skulle vara lite intensivare. Att jag skulle kunna få en rejäl franskchock under en och en halv timme varje tisdag. Jag tror kanske att jag får anstränga mig själv lite mer genom att plugga på egen hand.

Felberäkningar, fotnoter, frusen mark

Söndagar i Luxemburg är som en gemensam vinterdvala. Det mesta är stängt, och även om mina bussar går en gång i timmen fastnar jag också i denna kollektiva tankegång av att allt ska vara stilla och lugnt. Kyrkan i Hostert verkade dock vara välbesökt i går förmiddags. En vacker promenad blev det och så såg jag filmen Niceville. Den rekommenderas varmt till alla!

Utsikt över Hostert

Kyrkogården i Hostert

Det var en ganska kall söndag, men i dag var det ännu kallare tyckte jag. Lite snö ligger det på marken även om det mesta smälte bort i dag i solskenet. 

I dag satt jag och jobbade med ett protokoll som jag översatte förra veckan. Jag hade gått igenom hela dokumentet med min handledare som hade granskat det och sen satt jag och jobbade med texten för att ändra de saker som skulle ändras. Mitt i detta kommer min handledare in och säger att hon har missat att deadline var klockan 12, dvs. om 20 minuter. Egentligen skulle hon ha tittat igenom mina ändringar innan texten gick vidare till assistenterna, som gör det sista administrativa, men det fick bli en snabbvariant av det hela. Vi fick hjälp av en av assistenterna som skulle hinna göra det innan 12, så jag tror nog att det löste sig. Ja, så kan det ju bli ibland!

I den andra texten jag håller på med hade jag problem med fotnoterna, fast till slut blev det nog rätt. Det orsakade en del extra arbete, men det gjorde inte speciellt mycket. Arbetsbördan är inte jättestor för tillfället, så jag hade tid att göra dubbelt arbete. 

Efter jobbet var Kajsa och jag på gymmet. Sprang en del på löpbandet och körde sen lite styrka. Om inget annat kändes det skönt att få röra på sig efter jobbet. 

Därefter åkte vi bort till stormarknaden Auchan för att göra våra respektive inköp. Det blev lite stressigt för min del. Jag ville gärna få så mycket som möjligt med mig hem från listan och samtidigt hinna med bussen. Uppdraget gick bra! Detta trots att jag blev lite irriterad på att kvinnan framför mig tog väldigt god tid på sig att hitta plånbok och betalkort när hon skulle betala, och sen vek hon ihop kvittot så fint... Åh! Nåväl, jag hann med bussen.

Och just det! Städerskan var här i dag, så nu är rummet rent. Underbart!

Det var som sagt en vacker, solig och kall måndag. Därför bjuder jag på lite ögongodis.

Torn A - här jobbar jag

Torn A till höger

Konrad Adenauer-byggnaden där vi äter lunch varje dag

Trier

Efter ett tips från en av kollegorna på svenska enheten bestämde Kajsa och jag oss för att åka till Tysklands äldsta stad Trier i går. För att locka dit de rika luxemburgarna kostar det bara 8,40 euro tur och retur, en resa på cirka 50 minuter enkel väg. Det var ett dubbeldäckartåg som tog oss till Trier och det var en väldigt behaglig resa.

Centralstationen i Luxemburg

Trier

Porta Nigra

Hus vid centraltorget

S:t Gangolf-kyrkan

Triers domkyrka

Huset där Karl Marx-växte upp

Trier grundades år 16 f.Kr. och har cirka 100 000 invånare i dag. Det fanns en hel del fina hus och två imponerande kyrkor. Porta Nigra har utgjort en del av stadsmuren och har varit porten in till staden sedan medeltiden.

Förutom den vackra scenografin fanns det en hel del bra shopping också. Många nya inköp gjordes och till bra pris. Nu ska jag nog kunna vara nöjd med garderoben ett slag fram över.

Kajsa vid tåget som tog oss tillbaka till Luxemburg