Skåpproblematik

Var på gymmet, och nu tror jag att folk vet vem jag är... Skåpen som man låser in sina saker i har lås som man själv knappar in en kod på. Jag hittade ett lämpligt skåp och låste in alla mina saker. Därefter tränade jag och i god tid innan jag var tvungen att gå till bussen begav jag mig till skåpen för att plocka ut mina saker. Döm om min förvåning när jag inte lyckades att låsa upp något av skåpen...! Det är ju väldigt praktiskt att ha de där sifferlåsen, men det leder ju givetvis till att alla skåp ser likadana ut. Och det självklara valet innan träningen känns plötsligt inte lika självklart längre. Vilket skåp var det egentligen jag valde? 

Jag testade alla skåpen på övre raden för jag var övertygad om att jag inte hade tagit ett av de nedre. Sen fick jag ringa till vakterna för att de skulle komma och hjälpa mig. Då säger mannen i luren att det är sent och att de kan komma i morgon. Jaha... Jag blev helt ställd, så jag fick ta ett snack till med killen jag hade pratat med på gymmet. Men han sa att jag fick insistera på att de skulle komma. Samtal nummer två gick bättre och efter bara några minuter knallade två vakter in på gymmet (för min skull!). 

De hjälpte mig att öppna alla låsta skåp på övre raden, men det var inga av dessa som innehöll mina saker... Slutligen var det ett av de nedre skåpen. Så kan det gå! Inte att undra på att jag hade talet 66 lite vagt gnagande i huvudet när det faktiskt var mitt skåpnummer. Jag tackade i alla fall för hjälpen och skämtade lite med de runt omkring. Vad skulle jag göra?! Skadan var ju redan skedd.

I hissen upp från gymmet undrade två män om det var någon som hade stulit mina saker. Nej då... Det var bara jag som hade glömt vilket skåp jag hade. De skrattade gott, och jag sa att jag bjöd på det. Så fick vi oss alla ett gott skratt. 

Till lunch blev det brownie till efterrätt. (På en torsdag?!) Riktigt gott!