Första dagen på Europaparlamentet

Landade i Luxemburg i går. Blev upphämtad på flygplatsen av min hyresvärd. Och när jag gick där, på väg från flygplatsen ut till en bil i en aldrig tidigare besökt stad tillsammans med en okänd man undrade jag lite över hur klokt det egentligen var. Det kändes lugnt, men det är ju just sådant här man läser om på krim-sidorna i veckotidningar och tänker att folk är så jävla korkade.
Hyresvärden Alex skjutsade mig i alla fall till ett stort varuhus så att jag skulle kunna inhandla lite mat till kvällen och till frukosten i dag. Hemskt snällt och verkligen uppskattat. I bilen pratade vi och allt gick hur bra som helst. När vi gick in på köpcentret lät jag både resväskan och handbagaget ligga kvar i bilen. Det kändes ju onödigt att fortsätta att trötta ut ryggen med åtta extrakilon.
Jag gick runt i den gigantiska (ja, gigantiska!) affären och köpte det allra viktigaste. När jag kom ut stod jag en liten stund och väntade på att hyresvärden skulle dyka upp, och då slog det mig igen..! Tänk om han har kört ifrån mig med alla mina saker? Tänk om jag står här, gud vet var, och så har killen kört iväg med alla mina saker?
Det hände ju givetvis inte, men vad tusan skulle jag ha gjort då?

Resan fick dock en betydligt mer dramatisk inledning redan innan jag kommit iväg. Allt var klart och jag var på väg ner mot bussen när jag bara skulle dubbelkolla att jag hade plånboken med mig. Tro fasen jag kunde hitta den! Jag rusade upp igen för att se var den fanns någonstans, visste dock att jag hade haft den i en av jackfickorna under förmiddagen. Panik panik panik! Jag ringde pappa som skulle komma in och hämta mig och köra mig till tåget. Två sekunder senare hittade jag plånboken, i en ficka som jag aldrig använder på jackan. Tack för det! Jag sprang ner för att försöka att hinna med bussen, men bussarna är ju aldrig i så god tid som när man själv är tre minuter sen. Det blev det långa benet framför det andra, och en stressig, svettig och allt för rask promenad senare var jag faktiskt i tid till tåget.

Efter det gick allting mycket smidigt. Lagom mycket tid på Kastrup, en behaglig flygresa och som sagt, upphämtning på flygplatsen.

På kvällen packade jag upp alla mina saker och installerade mig faktiskt ganska väl i rummet. I huset bor förutom hyresvärden även en bulgarisk tjej som också gör praktik (hon har fått förlängt och är inne på sin 4:e månad i Luxemburg). Hon är trevlig och vi hade sällskap till jobbet i dag. 

Välkomstchoklad på rummet

Under förmiddagen i dag hade alla nya översättarpraktikanter blivit inbjudna till introduktionsmöte. Vi satt i den ursprungliga salen som var ämnad för Europaparlamentet, en ganska omodern historia, men det kändes ändå pampigt. Totalt var vi 30 lyckliga utvalda av drygt 1 900 sökande. Men av dessa nittonhundra var det 1264 italienare som hade ansökt... Så det var väl inte mer än rätt att de två italienska tjejerna fick varsin guldkrona i papp att sätta på huvudet.

Jag träffade den andra svenska tjejen, Kajsa från Mariestad. Väldigt trevligt sällskap. Vi var och åt lunch ihop i Konrad Adenauer-byggnaden och sen fixade vi våra passerkort. På eftermiddagen fick vi träffa 2 av våra handledare på svenska enheten, Lisa och Rebecka. Snälla, hjälpsamma och trevliga på alla sätt och vis. Vi fick även en rundtur för att hälsa på de övriga på svenska översättarenheten som var på plats. 

Praktikant Stina Jakobsson

Det har regnat och varit grått, matätandet har negligerats och ännu en buss har missats, men vad gör väl det när man är i Storhertigdömet Luxemburg?